Ingen mer skola = noll glädje
Jag slogs nyss av en sak. Imorgon är det till min förfäran den sista dagen i skolan.... Jag måste säga att mitt år på HBO har gett mig otroligt mycket! Den har gett mig glädje, läxor, vänner, ovänner (okej, kanske inte ovänner men det passade så fint in), klassresor och ännu mer läxor. Åh juste! Får inte glömmas massa underbara stunder i HBO:s fina bibliotek.
Nu tänker jag berätta mitt livs historia om hur min allra första dag på Haraldsbo såg ut. Det hela började med att jag vaknade på morgonen och ja, gjorde sånt som man brukar göra innan man går till skolan. Jag tog på mig mina fina kläder som jag noga valt ut dagen innan. Jag kände mig ganska cool, ni vet som man kan göra ibland. Allt kändes ganska bra faktiskt. Sen kom jag till skolan och då vände allt. Helt plötsligt stod jag där mitt i cafeterian som var fylld av massa ettor. De var ju ioch för sig också nya men det kändes som att ALLA kände nån. I vanliga fall är jag en tidsoptimist och kommer inte tidigare än jag behöver men just denna dagen då jag inte ville va tidig kom jag en kvart för tidigt. Så där satt jag i 15 min bredvid några random tjejer som pratade om gud vet vad. Jag var ju liksom inte med i samtalet om man säger så. Men även om dagen började ganska, vad ska man kalla det? Skakigt så slutade det iallafall med att jag var med min allra första vän i Falun! Japp, min första dag på HBO var ganska bra ändå.
